Paulus hade tidigare varit känd som en ivrig försvarare av judendomen och en outtröttlig förföljare av Jesu efterföljare. Han var modig, rättrådig och uthållig. Hans begåvning och utbildning kunde ha gjort det möjligt för honom att tjäna i praktiskt taget vilken ställning som helst. Han kunde diskutera med osedvanlig klarhet. Genom sin bitande sarkasm kunde han ställa en opponent i ett inte avundsvärt ljus. Och nu såg judarna att denne unge man, som var så ovanligt lovande, hade förenat sig med dessa som han tidigare hade förföljt. Nu förkunnade han utan fruktan Jesu namn.