Då Petrus kom in i detta icke-judiska hus hälsade inte Kornelius honom som en vanlig besökare, utan som en som var hedrad av himmelen och sänd till honom av Gud. Det var en österländsk sed att man skulle buga inför en prins eller någon annan hög dignitär och att barnen skulle buga inför sina föräldrar. Kornelius var emellertid så överväldigad av vördnad för en som var sänd av Gud för att undervisa honom, att han föll ned för apostelns fötter och tillbad honom. Petrus blev skräckslagen och lyfte upp kaptenen och sade: "Stå upp; också jag är en människa."