Jerusalem var judarnas huvudstad. Det var här som man framför allt fann förnäm avskildhet och fanatisk hängivenhet. Det låg ju nära till hands för de judiska kristna, som levde så nära templet, att låta sina tankar syssla med och återkomma till de särskilda förmåner som judarna fick åtnjuta som nation. När de såg hur den kristna församlingen avvek från judendomens ceremonier och traditioner, förstod de att den särpräglade helighet som hade omgett de judiska sederna och traditionerna snart skulle gå förlorad i ljuset av den nya tron. Många blev därför förbittrade på Paulus, som den som i stor utsträckning hade varit orsaken till denna förändring. Inte ens alla apostlarna var beredda att utan vidare godta det allmänna mötets beslut. Några ivrade för ceremoniallagen. De betraktade Paulus med ogillande, eftersom de trodde att hans principer vacklade med avseende på den judiska lagens förpliktelser.