Petrus hade många gånger begått misstag. Han hade fallit och blivit upprättad. Han hade arbetat under många år. Han var mycket nära bekant med Kristus. Han kände väl till Frälsarens rättframma sätt att tillämpa rätta principer. Var det då inte underligt att han efter all den undervisning han hade fått, alla de gåvor han utvecklat och den kännedom och det inflytande han hade vunnit genom att förkunna och undervisa om evangelium, skulle förställa sig och slingra sig undan evangelii principer på grund av fruktan för människor eller för att vinna uppskattning? Är det inte underligt att han skulle vackla när det gällde att hålla fast vid det rätta? Må Gud ge alla människor insikt om deras hjälplöshet, deras oförmåga att styra sin egen farkost rakt och tryggt in i hamnen.