Aposteln Paulus kände stort ansvar för dessa som hade blivit omvända genom hans arbete. Framför allt längtade han efter att de skulle visa sig bli trogna: "Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag", sade han, "att jag icke har strävat förgäves, och icke förgäves har arbetat." Fil. 2:16. Han bävade inför resultatet av sin verksamhet. Han kände att till och med hans egen frälsning kunde äventyras, om han skulle misslyckas med att uppfylla sin plikt och om församlingarna underlät att samarbeta med honom i arbetet för människors frälsning. Han visste att enbart förkunnelse inte räckte till för att utbilda de troende till att hålla fast vid livets ord. Han visste att undervisningen måste ges efter hand, litet då och då, för att de skulle kunna utbildas att delta i Kristi verk.