Som en försiktighetsåtgärd rådde Paulus klokt nog Timoteus att låta omskära sig, inte därför att Gud krävde det, utan för att undvika att han skulle utsättas för klander från judarnas sida, då han arbetade bland dessa. Under sitt arbete skulle Paulus komma att resa från stad till stad i många länder. Han skulle ofta få tillfälle att förkunna Kristus i judiska synagogor likaväl som i andra offentliga lokaler. Om man då skulle få veta att en av hans medarbetare i arbetet inte var omskuren, skulle hans arbete kunna bli starkt hindrat på grund av judarnas fördomar och fanatism. Överallt mötte aposteln hårdnackat motstånd och bitter förföljelse. Han ville att hans judiska landsmän i lika stor utsträckning som de icke-judiska folken skulle få kännedom om evangelium. Därför försökte han på alla sätt, som inte stod i strid med hans trosuppfattning, att avlägsna allt som judarna kunde ta som förevändning för att förfölja dem. Men även om han i viss utsträckning tog hänsyn till judiska fördomar, trodde han och undervisade om att det saknade betydelse, om man var omskuren eller inte omskuren. Kristi evangelium däremot betydde allt.