De kristna i Tessalonika var mycket besvärade av människor som uppträdde bland dem med fanatiska idéer och läror. "Somliga bland eder föra en oordentlig vandel och icke arbeta, utan allenast syssla med sådant som icke kommer dem vid." Församlingen hade organiserats på ett korrekt sätt och församlingsfunktionärer hade tillsatts för att fungera som förkunnare och diakoner. Men det fanns några självrådiga och impulsiva som vägrade att underordna sig dem som hade tillsatts för att leda församlingen. De krävde inte bara rätt att ha ett eget omdöme utan också att offentligt få tvinga sina åsikter på församlingen. Det var med tanke på detta som Paulus riktade tessalonikernas uppmärksamhet på, att de skulle visa respekt och hänsyn för dem som hade valts för att leda och fatta beslut i församlingen.