Aposteln kände att han i stor utsträckning var ansvarig för de människors andliga välfärd, som hade blivit omvända genom hans arbete. Han ville att de skulle tillväxa i kunskap om den ende sanne Guden och Jesus Kristus, som han hade sänt. Under sitt arbete kunde han ofta sammanträffa med små grupper av människor som älskade Jesus. Han kunde knäböja med dem i bön och bedja Gud lära dem, hur de skulle kunna uppehålla en levande förbindelse med Gud. Han rådgjorde ofta med dem om hur han bäst skulle kunna förmedla evangelium till andra. Ofta när han var skild från dessa som han hade arbetat med på detta sätt, bad han till Gud, att Gud skulle bevara dem från det onda och hjälpa dem att bli uppriktiga, aktiva missionärer.