De kristna hade fått sitt uppdrag av Gud. Genom att troget hålla fast vid sanningen skulle de förmedla till andra det budskap som de hade tagit emot. Aposteln uppmanade dem att inte bli trötta på att göra gott. Han framhöll för dem sitt eget exempel på flit i materiella angelägenheter. Samtidigt arbetade han med outtröttlig iver för Kristi sak. Han tillrättavisade dem som ägnade sig åt lättjefull och meningslös extas och sade: "Sådana människor bjuda och förmana vi . . . att de arbeta i stillhet så att de kunna äta sitt eget bröd." Han påpekade också med skärpa för församlingen att den skulle skilja ifrån sig var och en som framhärdade i att ringakta den undervisning som Guds förkunnare gett. "Men. . .", fortsatte han, "hållen honom dock icke för en ovän, utan förmanen honom såsom en broder."