Då Paulus på allt sätt försökte leda människor fram till korset vågade han inte direkt tillrättavisa dem som levde ett sedeslöst liv eller visa hur avskyvärd deras synd var i en helig Guds ögon. I stället framställde han för dem livets sanna avsikt. Han försökte framställa den gudomlige lärarens undervisning så att den gjorde intryck på dem. Om den togs emot, skulle den höja dem över materialismen och synden, till renhet och rättfärdighet. Han talade särskilt utförligt om praktisk fromhet och om den helgelse som de måste få del av, om de skulle komma att bli räknade värdiga en plats i Guds rike. Han längtade efter att få se Kristi evangeliums ljus tränga igenom deras sinnens mörker, så att de skulle förstå hur motbjudande deras omoraliska sedvänjor var i Guds ögon. Kristus och honom såsom korsfäst var därför tyngdpunkten i hans undervisning bland dem. Han försökte visa dem att deras ivrigaste studium och deras största glädje måste vara de underbara sanningarna om frälsningen genom omvändelse till Gud och tro på Herren Jesus Kristus.