Det sällsamma uppdraget
Efter Kristi död var apostlarna nästan helt överväldigade av missmod. Deras Mästare hade förkastats, dömts och korsfästs. Prästerna och rådsherrarna hade hånfullt förklarat: "Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom." – Matt. 27:42. Förhoppningarnas sol hade gått ned för apostlarna. Nattmörkret hade sänkt sig över deras sinnen. De hade ofta upprepat orden: "Vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel." – Luk. 24:21. Då de nu kände sig övergivna och förtvivlade, kom de ihåg att han hade sagt: "om man gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!'" – Luk. 23:31.