När Kristus sade till sina apostlar, att de skulle gå ut i hans namn för att till en enda församling samla alla som trodde, förklarade han öppet för dem nödvändigheten av att bevara enkelheten. Ju mindre skrytsamma de var i sitt uppträdande, dess större skulle deras inflytande för det goda bli. Apostlarna skulle tala på samma enkla sätt som Kristus hade talat. De skulle i sina åhörares sinnen inskärpa den undervisning som han hade lärt dem. Kristus sade inte till sina apostlar att deras arbete skulle bli lätt. Han visade dem att omfattande sammansvärjningar från det ondas sida skulle smidas mot dem. De skulle få kämpa "mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna". (Ef. 6:12.) Men de skulle inte lämnas att kämpa ensamma. Han försäkrade dem att han skulle vara med dem och att de, om de ville gå framåt i tro, skulle göra det under den Allsmäktiges skydd. Han uppmanade dem att vara modiga och starka. En som var mäktigare än änglar skulle finnas ibland dem, han som är anföraren för himmelens arméer. Han skapade alla förutsättningar för att de skulle kunna fullfölja sitt uppdrag. Han tog också själv på sig ansvaret för dess framgång. Så länge de lydde hans ord och arbetade i gemenskap med honom skulle de inte kunna misslyckas. Gå ut till alla länder, sade han till dem. Gå till de mest avlägsna trakter av den bebodda världen och var förvissade om att min närvaro alltid kommer att vara med er där. Arbeta med tro och tillförsikt. Den tiden kommer nämligen aldrig då jag kommer att överge er. Jag kommer alltid att vara med er, hjälpa er att utföra era plikter, leda, trösta, helga och uppehålla er och ge er framgång, då ni talar ord som skall rikta andra människors uppmärksamhet mot himmelen.