Det fanns några som hade beskyllt Paulus för att ha berömt sig själv genom vad han skrev i sitt första brev. Det var detta aposteln syftade på, då han frågade församlingsmedlemmarna, hur de bedömde hans bevekelsegrunder. "Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva?" frågade han. "Eller behöva vi kanhända såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända från eder?" Församlingsmedlemmar som flyttar till andra platser tar ofta med sig rekommendationsbrev från den församling som de har tillhört. De förkunnare som leder arbetet och som har grundat dessa församlingar behöver däremot ingen sådan rekommendation. De troende i Korint hade förts från avgudadyrkan till tro på evangelium. De var i sig själva den enda rekommendation som Paulus behövde. Att de hade tagit emot evangelium och den förändring som hade ägt rum i deras liv, var en vältalig bekräftelse på, hur troget aposteln hade arbetat ibland dem. Det visade att han hade befogenhet att ge råd, bestraffa och förmana såsom en Kristi budbärare.