Paulus dröjde vid det ena efter det andra, så att de som skulle komma att läsa hans brev, skulle fullt förstå Frälsarens sällsamma förnedring för deras skull. Han framställde Kristus sådan han var, då han var jämställd med Gud och med honom tog emot änglarnas tillbedjan. Sedan beskrev han detta gudomsväsens väg ända ned till det lägsta djup av förnedring. Paulus var övertygad om att all själviskhet skulle avlägsnas från deras liv, om de bara kunde förstå det häpnadsväckande, att Guds Son hade offrat sig själv. Han visade hur Jesus hade lämnat sin härlighet och frivilligt underkastat sig den mänskliga naturens alla förhållanden. Han hade ödmjukat sig själv som en tjänare och blivit "lydig intill döden, ja, intill döden på korset" för att han skulle kunna lyfta den fallna människan ur hennes förnedring till glädje, hopp och himmel.