När Paulus gav uttryck för sin glädje över deras omvändelse och tillväxt i den kristna upplevelsen, gav han Gud hela äran för denna förändring i sinne och livssätt. "Men Gud vare tack", utropar han, "som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt! Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade." Vid den här tiden var det vanligt att en härförare, som hade segrat på slagfältet, förde med sig ett antal fångar som bevis för den seger som han hade vunnit. Vid sådana tillfällen bar utvalda män rökelse i spetsen för triumftåget och lukten från denna rökelse var för de fångar som skulle avrättas "en dödens lukt". Den talade nämligen om för dem att tiden närmade sig då de skulle avrättas. För de fångar däremot som funnit nåd hos sina erövrare var den en livslukt som visade att dagen för deras frigivande var nära.