Paulus liknar dessa som blivit kvar av det sanna Israel, vid ett ädelt olivträd, från vilket några av grenarna blivit avbrutna. De icke-judiska folken liknar han däremot vid grenarna av ett vilt olivträd som blivit inympade i det äkta trädet. "Men om nu några av grenarna hava brutits bort och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig. Nu säger du kanhända: 'Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.' Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan. Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig. Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen."