Aldrig någon gång tidigare hade aposteln känt sig så nedstämd, då han närmade sig Jerusalem. Han visste att han där skulle finna bara några få vänner men många fiender. Han närmade sig nu den stad som hade förkastat och dödat Guds Son och som nu snart skulle drabbas av Guds vredesdom. Han kom ihåg hur bittra hans egna fördomar hade varit mot Kristi efterföljare. Han kände nu den djupaste medömkan med sina bedragna landsmän. Men hur litet kunde han ändå hoppas att han skulle kunna hjälpa dem. Samma blinda vrede som en gång hade brunnit i hans eget sinne uppeldade nu hela nationen mot honom.