Detta var ett utmärkt tillfälle för alla församlingens ledare att öppet erkänna att Gud hade arbetat genom Paulus och att de ibland hade handlat orätt, då de låtit sig påverkas av motståndarnas rapporter som väckt deras avundsjuka och fördomar. Men i stället för att förena sig i ett försök att rättfärdiga dem som de hade skadat, gav de honom råd som visade att de alltjämt ansåg att han i stor utsträckning skulle hållas ansvarig för de rådande fördomarna. De var inte ädelmodiga nog att försvara honom och att visa dem som tvivlade, att de hade haft orätt. I stället försökte de få till stånd en eftergift från båda sidor genom att råda honom att i fortsättningen arbeta på ett sätt som skulle undanröja alla missuppfattningar.