Församlingens ledare hoppades att Paulus, genom att följa de råd de gav honom, på ett avgörande sätt skulle visa att ryktena om honom saknade grund. De försäkrade honom att de beslut som antogs vid det tidigare rådsmötet om de icke-judiska troende och om ceremoniallagen alltjämt var gällande. Men de råd som nu gavs stod i strid med det tidigare beslutet. Guds Ande hade emellertid inte gett denna undervisning. Den hade dikterats av deras feghet. Församlingens ledare i Jerusalem visste att de troende genom att förkasta ceremoniallagen skulle dra på sig judarnas hat och utsätta sig själva för förföljelse. Judarnas högsta råd, Sanhedrin, skulle göra allt de kunde för att stoppa evangelii framgång. Sanhedrin gav uppdrag åt några att följa efter apostlarna, framför allt efter Paulus, och på alla tänkbara sätt försöka skada deras arbete. Om de som trodde på Kristus fördömdes av Sanhedrin såsom lagöverträdare, skulle de utan dröjsmål bli straffade som avfällingar från den judiska tron.