De som hade gett Paulus rådet att handla på detta sätt hade inte tänkt igenom vilka faror han därigenom utsatte sig för. Vid den här tiden på året var Jerusalem fyllt av tillbedjare från många länder. Under Paulus' arbete att fullgöra det uppdrag som Gud hade gett honom, att förkunna evangelium för de icke-judiska folken, hade han besökt många av världens största städer. Han var väl känd av tusentals människor, som hade kommit till Jerusalem för att fira högtiden. Bland dessa fanns människor som var fyllda av ett bittert hat mot honom. När han gick in i templet vid ett tillfälle som detta, satte han sitt eget liv i fara. Under flera dagar gick han ut och in bland dem som tillbad i templet, skenbart utan att någon lade märke till honom. Men när han vid slutet av den omtalade reningstiden stod och talade med en präst om det offer som skulle frambäras, var det några judar ifrån Asien som kände igen honom.