Men just som de stodo färdiga att dräpa honom, anmäldes det hos översten för den romerska vakten, att hela Jerusalem var i uppror. Klaudius Lysias kände väl till de upproriska element som han hade att göra med. Därför tog han strax med sig krigsmän och hövitsmän och skyndade ned till dem. Och när de fingo se översten och krigsmännen, upphörde de att slå Paulus. Översten visste inte någonting om orsaken till tumultet, men han såg att folkets raseri var riktat mot Paulus. Han trodde därför att denne var en viss egyptisk upprorsmakare som han hade hört talas om och som han ännu inte hade lyckats gripa. Han tog därför hand om Paulus och lät fängsla honom med två kedjor. Och han frågade vem han var och vad han hade gjort. Men då började folket genast ropa den ene så, den andre så. Då han alltså för larmets skull icke kunde få något säkert besked, bjöd han, att man skulle föra honom till kasernen. Och när han kom fram till trappan, trängde folket så våldsamt på, att han måste bäras av krigsmännen, ty folkhopen följde efter och skriade: 'Bort med honom!'