Paulus försökte rikta sina åhörares tankar mot det enda stora syndoffret. Han hänvisade till de offer som var en skugga av det tillkommande goda och framställde sedan Kristus såsom förverkligandet av alla dessa ceremonier – han som var den enda källan till liv och hopp för det fallna människosläktet. Forntidens heliga män blev frälsta genom tron på Kristi offer. Då de såg det döende offrets smärta och ångest, skådade de framåt genom tidsåldrarna till Guds lamm som skulle försona världens synd.