Under två åt satt Paulus som fånge i Cesarea utan att något ytterligare förhör hölls med honom. Under den här tiden besökte Felix honom flera gånger och lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga. Men den verkliga orsaken till hans förmenta vänskap var lystnad efter pengar. Han antydde att Paulus kunde få sin frihet genom att betala honom en stor summa. Aposteln var emellertid alltför rättrådig för att söka få frihet genom mutor. Han var inte skyldig till något brott. Nu ville han inte förnedra sig till att handla oriktigt för att vinna sin frihet. Dessutom var han alltför fattig för att kunna betala en sådan lösensumma, även om han skulle ha känt sig manad till det. Han ville inte heller vädja till sina trossyskons sympati och frikostighet för något sådant. Han visste också att hans öde låg i Guds händer. Han ville inte lägga något hinder i vägen för Gud att utföra det som Gud betraktade som bäst.