Aposteln talade allvarligt och med uppenbar uppriktighet. Hans ord var mycket övertygande. Klaudius Lysias hade i sitt brev till Felix gett ett liknande omdöme ifråga om Paulus' beteende. Felix hade dessutom själv en betydligt bättre kännedom om den judiska religionen än många förmodade. När Paulus gav en så klar framställning av alla fakta i denna sak, kunde Felix ännu bättre förstå de bevekelsegrunder som hade kommit judarna att försöka få aposteln dömd för uppvigling och förräderi. Landshövdingen ville inte tillfredsställa dem genom att orättvist döma en romersk medborgare. Inte heller ville han överlämna honom åt dem för att dödas utan en lagenlig rättegång. Felix hade emellertid inte någon högre bevekelsegrund än sina egna intressen. Han behärskades av en önskan om att bli berömd och upphöjd. Han var emellertid rädd för att förnärma judarna. Därför avhöll han sig från att skänka full rättvisa åt en man som han visste var oskyldig. Han beslöt därför att uppskjuta målet till dess Lysias kunde vara närvarande. Därför sade han: "När översten Lysias kommer hit ned, vill jag undersöka eder sak."