Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen. Under landsflykten hade judar spritts över nästan hela den bebodda världen. I sin landsflykt hade de i sina nya hemländer lärt sig dessas språk. Många av dessa judar var vid detta tillfälle samlade i Jerusalem, där de deltog i de religiösa fester som då pågick. Varje känt språk var representerat bland dem som var samlade. Denna mångfald av språk skulle ha varit ett stort hinder för förkunnandet av evangelium. Gud avhjälpte därför på ett undergörande sätt apostlarnas otillräcklighet. Den helige Ande gjorde för dem det som de inte själva skulle ha kunnat åstadkomma under en hel livstid. De kunde nu förkunna evangelium i andra länder och korrekt tala det språk som folket talade på de platser där de arbetade. Denna undergörande gåva var ett starkt bevis inför världen att deras uppdrag kom från himmelen. Från denna stund var apostlarnas språk rent, enkelt och korrekt, oavsett om de talade på sitt eget språk eller på något främmande språk.