Petrus hänvisade inte till Kristi undervisning för att bevisa hans anspråk. Han visste att hans åhörares fördomar var så stora att hans ord i det avseendet skulle ha varit utan effekt. I stället talade han till dem om David, som av judarna betraktades som en av deras lands patriarker. "David säger med tanke på honom:", förklarade han, "Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla. För den skull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med förhoppning: den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. . .