Stormen rasade hela natten. Trots de förstärkningar de hade gjort, sprang fartyget läck. Då de ansattes hårt av stormen "vräkte de dagen därefter en del av lasten överbord". Följande natt hade vinden ännu inte lagt sig. Det stormdrivna fartyget kastades med sin avbrutna mast och sönderrivna segel hit och dit av de rasande vågorna. Varje ögonblick tycktes det, som om de knakande bjälkarna skulle ge vika, under det att båten rullade och krängde under stormens angrepp. Läckan blev större. Både passagerare och besättning måste hela tiden stå vid pumparna. Ingen fick något tillfälle att vila. "På tredje dagen", skriver Lukas, "kastade de med egna händer ut skeppsredskapen. Och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning."