Stormdrivna
Under fjorton dagars tid drev de omkring för stormen utan att se varken sol eller stjärnor. Trots att aposteln själv hade svåra plågor, talade han uppmuntrande till dem, när det såg som mörkast ut. Närhelst det behövdes var han alltid redo att hjälpa till. Genom tron höll han fast vid Allmaktens arm. Han förtröstade på Gud. Han hade inte någon ängslan för sitt eget liv. Han visste att Gud skulle bevara honom, så att han skulle kunna vittna om Kristus i Rom. Men han kände medlidande med de stackars människor som omgav honom, syndiga, djupt sjunkna och inte beredda att dö. Då han innerligt bad Gud att bevara deras liv, uppenbarades det för honom att hans bön hade blivit hörd.