Under de år som gått hade Paulus offentligt förkunnat evangelium med övertygande kraft. Han hade genom tecken och under gett otvetydiga bevis på dess gudomliga ursprung. Med ädelmodig fasthet hade han framträtt inför Greklands visa. Genom sin kunskap och vältalighet hade han tystat de stolta filosofernas argument. Med orubbligt mod hade han stått inför konungar och landshövdingar och diskuterat om rättfärdighet, återhållsamhet och den tillkommande domen, till dess att de stolta regenterna hade gripits av fruktan, som om de redan såg Guds dags skräcksyner.