De få vänner som hade deltagit i apostelns mödosamma arbete började nu lämna honom. Några övergav honom helt och hållet. Andra reste till olika församlingar i något uppdrag. Fygelus och Hermogenes var bland de första som lämnade Rom. Sedan övergav Demas den förföljde aposteln. Han hade blivit skrämd av de ökande svårigheterna och farorna. Krescens sändes av Paulus till församlingarna i Galatien, Titus till Dalmatien, Tykikus till Efesus. När Paulus skriver till Timoteus om denna upplevelse säger han: "Lukas är den ende som är kvar hos mig." – 2 Tim. 4:11. Aldrig tidigare hade aposteln behövt sina medarbetares närvaro som nu. Hans krafter hade börjat avta på grund av hans ålder och tidigare hårda arbete och alla svårigheter som han genomgått. Nu satt han inspärrad i en mörk och fuktig fängelsecell i ett romerskt fängelse. Den hjälp som han kunde få av Lukas sin älskade elev och trogne vän, blev honom till stor tröst. Med hans hjälp kunde han meddela sig med sina bröder och med världen utanför.