Det är Gud själv som i våra sinnen väckt en önskan om kärlek och sympati. Under sin djupa ångest i Getsemane längtade Jesus själv efter apostlarnas sympati. Och fastän Paulus inte visade att han lät sig påverkas av sina svårigheter och lidanden, längtade han ändå efter sina medarbetares närvaro och medkänsla. Onesiforus' besök, som vittnade om hans trohet mot aposteln under en tid då denne var ensam och övergiven, skänkte glädje och tröst åt den som själv hade uppoffrat sitt liv för att tjäna andra.