Under de senare åren av sitt arbete blev Petrus inspirerad att skriva till de troende som "bo kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien och Bitynien". Hans brev avsåg att uppliva modet och stärka tron hos dem som utsattes för prövningar och lidanden och att uppmuntra dem till förnyad iver att ta upp det goda verket, dem som genom de många frestelserna var i fara att förlora sin gemenskap med Gud. Dessa brev ger intryck av att ha skrivits av en som var förtrogen med Kristi lidanden och den tröst som endast Kristus kan ge. Samtidigt visar de att hela hans väsen blivit omskapat genom Guds nåd och att hans hopp om evigt liv hade en fast och säker grund.