I detta hopp om ett säkert arv på den nya jorden gladde sig de första troende, även under tider av svåra påfrestningar och lidanden. "Därför mån I fröjda eder", skrev Petrus, "om I ock nu en liten tid, där så måste ske, liden bedrövelse under allahanda prövningar, för att, om eder tro håller provet – vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat – detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse. Honom älsken I utan att hava sett honom och fastän I ännu icke sen honom. . . fröjden eder över honom med outsäglig och härlig glädje, då I nu ären på väg att vinna det som är målet för eder tro, nämligen edra själars frälsning."