Så hade förhållandet varit med Petrus och hans medapostlar. Kristus var den som uppenbarade sanningen för världen. Genom honom blev den oförgängliga säden, Guds ord, sådd i människors sinnen. Men mycket av sin värdefullaste undervisning framställde han för dem som då inte kunde fatta den. När den helige Ande efter Jesu himmelsfärd påminde apostlarna om Jesu undervisning, vaknade deras slumrande sinnen. Betydelsen av denna undervisning framstod plötsligt för dem som en ny uppenbarelse. Den rena, oförfalskade sanningen fann utrymme i deras sinnen. Då blev också hans livs sällsamma upplevelser deras. Ordet tog sig uttryck genom de människor som han själv valt. De förkunnade det sällsamma budskapet att "Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, . . . full av nåd och sanning". "Av hans fuIIhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd." – Joh. 1:14, 16.