Så skrev Petrus till Kristi efterföljare under en tid, då församlingen utsattes för särskilda påfrestningar. Många hade redan fått del av Kristi lidande. Snart skulle församlingen utsättas för en häftig förföljelse. Under loppet av några få år skulle många av dem som hade stått som lärare och ledare inom församlingen, lida martyrdöden för evangelium. Snart skulle rovgiriga vargar tränga in i församlingen och inte skona hjorden. Men de som hoppades på Kristus, skulle inte låta något sådant komma dem att gripas av missmod och förtvivlan. Med ord av uppmuntran och glädjefylld förhoppning riktar Petrus de troendes uppmärksamhet från nuets påfrestningar och framtidens lidanden till "ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv". "Men all nåds Gud", bad han ivrigt, "som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder. Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen."