Den djupa och brinnande kärlek som Johannes kände för sin Mästare var inte orsaken till Kristi kärlek till honom, utan snarare ett resultat av denna kärlek. Johannes ville bli lik Jesus. Under Jesu omskapande kärlek blev han också mild och ödmjuk. Hans eget jag doldes i Jesus. Mer än någon av sina medarbetare överlämnade han sig åt detta beundransvärda liv. Han sade: "Vi förkunna för eder livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades för oss." "Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd." – 1 Joh. 1:2; Joh. 1:16. Johannes kände Frälsaren av egen erfarenhet. Hans Mästares undervisning hade inpräglats i hans själ. När han vittnade om Frälsarens nåd, var hans enkla språk vältaligt på grund av den kärlek som genomströmmade hela hans varelse.