Den förtroendefulla kärlek och oegennyttiga tillgivenhet som Johannes visade i sin karaktär och i sitt dagliga liv, innehåller en undervisning av obeskrivligt värde för den kristna församlingen. Johannes ägde inte av naturen det älskvärda väsen som hans senare liv visade. Han hade svåra karaktärsfel. Han var inte bara stolt, egensinnig och ärelysten utan även otålig och snarstucken. Han och hans bror kallades "tordönssöner". Ett häftigt lynne, hämndgirighet och benägenhet att kritisera, alla dessa karaktärsdrag hade funnits hos den älskade aposteln. Men under allt detta såg den gudomlige läraren ett hängivet, uppriktigt och kärleksfullt sinne. Jesus bestraffade hans egenkärlek, omintetgjorde hans äregiriga planer och prövade hans tro. Men han uppenbarade också för honom det som han innerst längtade efter, helighetens skönhet och kärlekens omskapande kraft.