Som Kristi vittne invecklade sig Johannes inte i några strider eller tröttsamma diskussioner. Han framhöll det som han visste, det som han hade hört och sett. Han hade varit nära förenad med Kristus i hans verksamhet. Han hade lyssnat till hans undervisning och fått se hans stora underverk. Det var inte många som kunde se skönheten i Kristi väsens egenskaper på samma sätt som Johannes såg den. För honom hade mörkret försvunnit och det sanna ljuset lyste för honom. Hans vittnesmål om Frälsarens liv och död var klart och kraftfullt. Han talade med ett sinne som överflödade av kärlek till Frälsaren, och ingen makt kunde hejda hans ord.