De av de närvarande som kom ihåg hur Petrus hade betett sig, då hans Mästare rannsakades, smickrade sig med att de nu skulle kunna skrämma honom genom hot om fängelse och död. Men den Petrus som förnekade Kristus under hans yttersta nöd, var impulsiv och självmedveten och skilde sig avsevärt från den Petrus som nu förts fram inför Sanhedrin för att förhöras. Efter sitt misslyckande då, hade han blivit omvänd. Han var inte längre stolt och skrytsam. Han hade blivit anspråkslös och litade inte längre på sig själv. Han var fylld av den helige Ande. Med hjälp av denna kraft hade han beslutat sig för att avlägsna den fläck som hans förnekande hade orsakat honom. Nu skulle han ära det namn som han en gång hade vanärat.