Frimodigt och i den helige Andes kraft förklarade Petrus utan fruktan: I folkets rådsherrar och äldste, eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivet botad så mån I vita, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfast, men som Gud har uppväckt från de döda – att det är genom det namnet, som denne man står inför eder frisk och färdig. Han är 'den stenen, som av byggnings männen' – av eder själva – 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'. Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.