Medan Petrus och Johannes var fångar hade de andra apostlarna, som väl kände till judarnas ondska, hållit oavbruten förbön för sina bröder. De var rädda för att den grymhet som hade visats mot Jesus skulle upprepas. Så snart apostlarna blev befriade, sökte de upp de övriga apostlarna och berättade för dem resultatet av rannsakningen. De troendes glädje var stor. Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: 'Herre, det är du, som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är. Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet? Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.' Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar; de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.