Apostlarna talade öppet om judarnas stora synd att förkasta och döma Livets furste till döden. De var emellertid noga med att inte driva sina åhörare till förtvivlan. "Ja I förnekaden honom, den helige och rättfärdige, och begärden, att en dråpare skulle givas åt eder. Och livets furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från de döda; därom kunna vi själva vittna." "Nu vet jag väl, mina bröder, att I såväl som edra rådsherrar haven gjort detta, därför att I icke vissten bättre. Men Gud har på detta sätt låtit det gå I fullbordan, som han förut genom alla sina profeters mun hade förkunnat, nämligen att hans Smorde skulle lida." Han förklarade att den helige Ande nu kallade dem till att göra bättring och omvända sig. Han försäkrade dem att det inte fanns något hopp om frälsning utom genom dens nåd som de hade korsfäst. Endast genom tro på honom kunde deras synder bli förlåtna.