Gud hade gjort förkunnandet av evangelium beroende av sitt folks arbete och gåvor. Frivilliga offergåvor och tionde utgör Kristi församlings inkomster. Av de medel som anförtrotts människorna gör Gud anspråk på en viss del – tionden. Han lämnar alla frihet att säga om de vill eller inte vill ge mer än så. Men när människor påverkas av den helige Andes inflytande och man ger ett löfte att ge en viss summa, har den som ger löftet inte längre någon rätt till den avskilda delen. Löften av detta slag som görs till människor, skulle betraktas som bindande. Skulle då inte de löften som ges till Gud vara ännu mer bindande? Är löften, som prövas i samvetets domstol, mindre bindande än skrivna överenskommelser mellan människor?