I Jerusalem, där de starkaste fördomarna existerade och där de mest förvirrade idéer rådde ifråga om honom som hade blivit korsfäst som en missdådare, fortsatte apostlarna att med frimodighet förkunna evangelium. De förklarade för judarna Kristi uppdrag och mission, hans korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd. Präster och rådsherrar hörde med förvåning apostlarnas klara, frimodiga förkunnelse. Den uppståndne Frälsarens kraft hade verkligen kommit dessa apostlar till del. Deras arbete åtföljdes av tecken och under som dagligen ökade antalet av dem som tog emot Kristus. Längs gatorna, där man väntade att apostlarna skulle passera, lade folket sina sjuka "på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem". Hit fördes också sådana som var behärskade av orena andar. Skaror samlades omkring dem. De som blev botade lovprisade Gud och förhärligade Frälsarens namn.