Präster och rådsherrar såg att Kristus upphöjdes över dem. Liksom sadducéerna trodde de inte på någon uppståndelse. Därför greps de av raseri när de hörde apostlarna förklara, att Kristus hade uppstått från de döda. De insåg att om apostlarna skulle tillåtas att predika en uppstånden Frälsare och att utföra underverk i hans namn, skulle deras undervisning om att det inte skulle bli någon uppståndelse förkastas av alla. Sadducéernas sekt skulle komma att utplånas. Fariséerna greps av vrede, då de förstod att tendensen i apostlarnas undervisning var att visa att de judiska ceremonierna inte längre hade någon funktion och att förklara att de heliga offren inte längre hade någon verkan.