Under tiden hade emellertid översteprästen och de som höll med honom kommit. De "sammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste". Prästerna och rådsherrarna hade beslutat att anklaga apostlarna för uppvigling och för att ha mördat Ananias och Safira. De hade ju dessutom konspirerat för att beröva prästerna deras auktoritet. Prästerna hoppades därigenom kunna upphetsa pöbeln, så att den skulle ta saken i egna händer och behandla apostlarna på samma sätt, som den hade behandlat Jesus. De var emellertid medvetna om att många, som inte hade tagit emot Kristi undervisning, var trötta på de judiska myndigheternas godtyckliga och egenmäktiga sätt att styra och var angelägna om att få en förändring till stånd. Prästerna fruktade, att om dessa som var missnöjda, skulle ta emot och tro på apostlarnas undervisning och erkänna Jesus som Messias, skulle hela folkets vrede väckas mot de religiösa ledarna. De skulle då ställas till ansvar för att ha mördat Kristus. De beslöt därför att ta i på allvar för att förebygga detta.