Jesu efterföljare hade nått en kris i sin utveckling. Under förståndig ledning av apostlarna, som arbetade tillsammans i den helige Andes kraft, hade det arbete som anförtrotts evangelii budbärare snabbt utvecklats. Församlingens medlemsantal ökade ständigt. Denna tillväxt lade ökande, tunga uppgifter på dem som hade ansvaret. Ingen enda människa eller ens en enda grupp av människor kunde fortsätta att ensamma bära detta ansvar utan att äventyra församlingens fortsatta framgång. Det var nu nödvändigt att ytterligare fördela det ansvar som dittills hade burits så troget av några få under församlingens allra första tid. Apostlarna måste nu ta ett betydelsefullt steg i fullkomnandet av evangelii ordning i församlingen, genom att på andra lägga en del av det ansvar som de dittills hade burit själva.