Det pris som de tävlande strävade efter att vinna var en segerkrans, som var förgänglig. Den mottogs under folkmassans bifall och applåder och ansågs vara den högsta ära man kunde vinna. Om man kunde uthärda så mycket och förverkliga så stor självförnekelse i hopp om att vinna ett värdelöst pris, som i bästa fall bara en enda kunde få, hur mycket mer skulle man då inte vara villig att försaka för att vinna en oförgänglig krona och ett evigt liv!