En sparsam, men fullgod kost (1870)
Jag äter tillräckligt för mina behov, men inte mer. När jag stiger upp från bordet är min aptit lika god som när jag satte mig ned. Vid nästa måltid är jag åter igen redo att äta måttligt. Skulle jag äta dubbelt så mycket därför att det smakar gott, hur skulle jag då kunna be Gud hjälpa mig med mitt litterära arbete, när mina tankar blivit oklara? Skulle jag be Gud ta hand om min överbelastade mage? Detta skulle innebära att vanära honom. Nu äter jag bara det jag anser vara tillräckligt. Då kan jag be till Gud om styrka att kunna utföra det arbete han anförtrott mig. Jag vet att himlen har hört och besvarat mina böner.