Sedan syndafallet har tendensen ständigt varit neråtgående för varje generation. Sjukdom har fortplantats från föräldrar till barn, släkte efter släkte. Till och med barnet i vaggan lider av följderna av föräldrarnas synder. Moses, den förste historieskrivaren, skildrar tydligt och tämligen noggrant, det sociala och individuella livet från världens tidigare historia. Vi finner inte där någon uppgift om att ett barn fötts blint, vanskapt eller sinnesslött. Det har heller inte antecknats att någon dött en naturlig död i barndoms-, ungdoms- eller i tidiga mannaår. Dödsanteckningarna i första Mosebok är följande: ”Alltså blev Adams hela levnadsålder 930 år, därefter dog han.” ”Alltså blev Sets hela levnadsålder 912 år, därefter dog han.” Det var så sällsynt att en son dog före sin fader, att en sådan händelse var värd att nedtecknas. ”Haran dog hos sin fader Terah.” Patriarkerna, från Adam till Noa, levde, med få undantag, nära tusen år. Efter denna tid har den genomsnittliga livslängden fortsatt att minska.